31 januari 2010

Behaglig jaktkompis

Redan den sista januari och därmed slut på jakt efter hönsfåglarna, av vad som lever i skogliga miljöer.
Höstens jakter med Tuva har varit enastående utflykter med riktiga jaktupplevelser.
Där även den mysiga avkopplande stunden alltid var närvarande, som en bestående ingrediens i den totala upplevelsen.
Utdelningen av fällt vilt har även det varit mycket mer än jag kunnat tänka mig. Övningen under sommaren på skjutbanan med bössan, har även det bidragit till att säkra skott har kunnat avlossas. Mycket mindre bommar har avlossats från mig.
Men visst har det blivit några bommar, som då alltid följts av ett eftersök i flygriktningen, även om jag varit nästan säker på att det varit en helbom.
Minnen har lagts till och bevaras, av mången lyckad jakt. Fint hundarbete av Tuva vid många tillfällen, visst ibland har det blivit för mycket och hon dragit efter. Men jakt och prov är nog inte att jämföra. Jakten gäller att få bra säkra skott och att viltet kommer in i första hand.
Finliret får man arbeta på hela tiden, träning och åter träning.
Det fällda skogsfågelviltet har varit som följer. Tjädertuppar två stycken varav en vägde ca. fyra kilo, tre orrar, tre järpar, två morkullor, elva nötskrikor. Där fem var i skogen då jag jagade med Tuva, övriga har varit sådana jag skjutit när Tuva vilat i bilen.
Morkullelukten måste vara stark, för det har varit svårast att få Tuva från sådan plats.
Har kullan flaxat iväg, så har Tuva återvänt till platsen för att söka vidare. Med hörselskydden på:)
En gång så sökte Tuva flitigt i ett buskage bara ett par meter från mig, jag bara tittade på henne och funderade vad hon höll på med. Till slut så visade det sig, att där satt en morkulla och tryckte så hårt framför mina fötter. Blev ingen fågel den gången.
Har märkt det vid flera tillfällen när Tuva söker så intensivt på ett ställa, så kan där vara en morkulla.
En minnesvärd höst och jakt med cockerspaniel i skogsmiljö, har visat sig ännu en gång vara mycket givande. Och inte förglömma en mycket behaglig jaktkompis. Som många gånger ser till att mycket händer i snabba skeden, vilket som jägare medför en beredskap för skott hela jakttiden.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det var tur att det var slut innan du hann skjuta alla! (Då hade det blivit fågelfritt i skogen!) ;-) /rm

U.R sa...

Morkullor är ganska speciella fåglar! Samtliga de wachtlar jag har haft har utveckalt en passion för just morkullor. Lagom skoj under älgjakten med 15 passkyttar och 9 upptag på morkullor.. :(

L-Å Arvidsson sa...

Sparade lite till nästa år, de kanske blir större då:)


Kullan måste ha en avvikande doft mot andra fåglar, då den doften blir så tilldragande:)