En liten Orre

En liten Orre blev det första dagen:)
Det tog tid innan fågelkontakten kom för dagen. Först var jag och Tuva på markavsnitt som tidigare under åren varit bra områden för Tjäder. Men förra året, före jakten, så var dom där och underröjde för kommande avverkning av gammelskogen. Ett skogsområde som under mina år på jaktområdet vart ett mycket bra tillhåll för Tjäder.
Det markområdet tog sina två timmar att söka av och inte fanns det någon fågel som vi kom i kontakt med:(
For iväg till en annan del av marken där jag har stött Morkulla och Järpe efter de skogsvägar som är där.
För övrigt ett ställe där jag skjutit ett antal Morkullor då de var lovliga på sommaren.
Det tog inte så lång tid innan första fågeln stöttes av Tuva, men den tog vägen rakt in i skogen så jag bar skymtade den mellan träden, ingen skottmöjlighet. Såg ut som en Orre men är inte riktigt säker.
Vi drog vidare in på en stig, mer en liten öppning, som leder till gamla åkermarker där det för länge sedan varit ett hemman eller torp.
När vi passerat öppningen som dessa marker ger kom nästa stöt av Tuva, en Orre som for rakt in bland alla träden och försvann ur sikte.
Vi stannade upp och vilade ut en god stund där, trötta och varma båda två.
Efter pausen där på stubben, fick Tuva gå bakom mig. Då vi skulle passera ett mycket tätt slyparti för att senare komma ner till en skogsväg som jag tänkt vandra tillbaka på.
Innan vägen så är det mindre mossmark med sparade träd och buskar. I övigt så har det varit skogtomt runt om den för ett antal år sedan. Nu är det bara tät ny skog, två till tre meter hög runt om denna pärla.
Släpper Tuva att åter söka där och vi hinner nästan över hela mossmarken, då nästa stöt kommer inne i den täta vegetationen.
Blir ett väldans kacklande inne i de täta snåren, bara ett tiotal meter framför mig. Det kommer upp en Orre väldans snabbt, och den ger mej möjligheten till ett hyfsat bar skott.
Måste släppa ut den så långt jag vågar, men skotthållet är ändå inte mer än ett par tiotal meter. Skottet kommer före en tät gran som finns där på mossmarken och fågeln bara försvinner, ser endast en massa dun i luften, där vid granen. Tuva har jag inte sett på en tid och har ingen aning om var hon är, men skickar genast henne på apport och hör henne fara fram i buskarna framför mig.
Tuva kommer efter en stund stolt bärande på dagens premiär-Orre, hon vill liksom inte släppa den frivilligt, utan sitter där framför mig med Orren i munnen och ser väldans nöjd ut.
Själv är jag nöjd med dagen:)